Jag bläddrar än en gång igenom boken jag håller i handen. Konstaterar att understrykningarna och marginalanteckningarna jag gjort under läsningens gång har blivit många. Erik Cardelús och Anna Cavallins Lärarliv i litteraturen (2023) har bjudit på många insikter, reflektioner och välfunna formuleringar (och inte minst ett oräkneligt antal allitterationer, men mer om det nedan!). Jag är glad att jag läst den. Författarna konstaterar inledningsvis att ”[s]kolan är den viktigaste socialiserande institutionen utanför familjen, vår andra krets i livet” och hänvisar till statistik som gör gällande att 175 000 personer jobbar som lärare inom svenska skolan. Mot den bakgrunden har dom satt sig före att undersöka hur lärare gestaltas i skönlitteraturen. Tonvikten ligger på böcker från 1992 och framåt och är mestadels svenska verk. I syfte att belysa förändringar i tiden och kulturen görs dock jämförelser även med äldre litteratur, såväl svensk (exempelvis Harry Martinssons Nässlorna blomma )